Släpp det, bara släpp det!
Ibland fastnar man i en tankegång, i något som irriterar. Ju tröttare man är mentalt, desto lättare är det att fastna i onödig oro och ältan.
I Himlaliv konstaterade jag att vardagen i sig är tung.
Det är för att det är den vi lever i. Det är den som irriterar och tröttar ut. Det är i vardagen som väckarklockan ringer precis när man äntligen har lyckats somna om. Det är i vardagen som grannens fest är högljudd. Det är i vardagen som det finns en låda i kylskåpet som jag inte längre vet vad den innehåller.
Det är i vardagen som någon borde vattna mormors blommor. Det är i vardagen som det som blev ogjort fortsätter att vara ogjort.
Det är i vardagen som ljudet från en studsmatta kan driva till vansinne. Det är i vardagen som bilderna på Instagram kan göra en ledsen.
Det är i vardagen som man ska leva med den begynnande värken (eller den ihållande värken!)
Det är i vardagen som soppåsen jag glömde börjar lukta. Det är i vardagen som man är utled på att föra samma samtal om och om igen med någon.
Det är i vardagen som allt det där andra finns och skaver.
Och vad det än är som råkar bli en sten i ens mentala sko så kan det vara svårt att släppa.
Men det är helt konkret det jag brukar säga till mig själv: Släpp det!
En gång är det helt okej att tänka på vad-det-nu-är-som-vill-skava. Då kan det vara något nyttigt med det. En lösning (”Ajo, det är ju currysåsen från förra veckan som finns där i kylen!” eller ”Jag kan be X vattna blommorna!”) eller en insikt (”Jag måste ringa till Z och säga att jag inte hann med det och det så det inte strular till något senare, för det påverkar hen också”), men i allmänhet är det bara första varvet av ett begynnande ältande.
Och det tycker jag att livet är för kort för.
Så jag säger bara ”Släpp det!” så fort den tanken försöker göra sig påmind igen.
Och jag märker tydligt att mer stress och mindre sömn leder till en större benägenhet för tankarna att gå i små, snäva cirklar som gör noll nytta.
Det leder till att jag får säga Släpp det! två eller tre gånger om samma sak innan det ”biter”, till att jag kanske får säga Släpp det! om flera olika saker under samma dag.
Så jag har tänkt att det gäller att höja blicken lite. Kanske det hjälper att vrida upp ambitionsnivån i stället för att tillåta bortförklaringar som på något sätt legitimerar ett ältande som fortfarande inte gör mitt eller någon annans liv bättre.
Det är i allmänhet alltid bra att påminna sig själv om att vi ska försöka se Kristus i våra medmänniskor. (Det är speciellt nyttigt när jag har fått för mig att en eventuell flisa i någon annans öga angår mig i högre grad än bjälken i mitt eget.)
Men så hörde jag på franciskanpater Columba Jordan CFR på YouTube. Han påpekade att vi kan ta det vi ser som irriterar oss, som känns ”fel” på något sätt, som en källa till bön.
Ibland är det som irriterar oss bara att vi själva är nojiga, och då gäller det att bära det till Gud och be om hjälp, men om det är något större som är ett mer grundläggande fel vi reagerar på så är lösningen generellt sett inte att vi klagar över det (ofta om och om igen till samma människor som redan vet att vi inte tycker om Z), utan att vi tar tillfället i akt att be för att se om det finns en lösning.
Pater Columba ger Martin Luther King Jr som exempel. Han såg rasism och visste att det var fel, men i stället för att bara klaga bad han och presenterade sedan en vision om hur det kunde vara i stället.
Jag tänker mig att det kan vara väldigt fruktbart att även i det lilla, även i den egna bönen, försöka tänka konstruktivt i stället för negativt.
Fast ibland är det enda man presterar i böneväg ett litet Hjälp! och det är riktigt bra det också.
Det finns oerhört mycket i ordet ”Hjälp”. Där finns ju både insikten om att vi behöver hjälp och erkännandet att det finns någon som kan hjälpa.
J.K. Paasikivi hade rätt i att all vishets begynnelse är att erkänna fakta. Det gäller mycket i livet.
På minnesdagen för S:ta Marta, S:ta Maria och S:t Lasaros1 citeras en predikan av abboten och kyrkoläraren S:t Bernhard av Clairvaux i den andra läsningen under läsningsgudstjänsten.
S:t Bernhard ber oss ”betrakta hur kärleken har inrättat och fördelat tre sysslor här i vårt hus: åt Marta hushållet, åt Maria kontemplationen, åt Lasaros omvändelsen”. Och så säger han att varje fullkomnad själ ”likaså [får] dessa tre uppgifter”.
Men S:t Bernhard fortsätter:
Självklart måste Marta oroa sig för mångahanda ting, hon som har ansvar för många. Men du som inte har denna uppgift att sörja för det nödvändiga, du måste tänka på en av dessa två saker: antingen att inte bekymra dig alls, utan i stället glädjas i Herren – eller, om du inte klarar av ens det, då skall du i stället vara bekymrad, inte för alla dessa mångahanda ting, utan för din egen välfärd, som profeten säger.
Så nu ska jag jobba på att inte bekymra mig alls, utan i stället glädjas i Herren.
Men samtidigt vill jag tänka på att det där med att glädjas i Herren kan ha många former, för vi är olika och vi är och blir därför glada i Herren på olika sätt.
Själv längtar jag efter att kunna gå i mässan oftare, men det betyder inte att jag inte kan glädjas i Herren när jag tittar på sommarens grönska och sol som leker på vattnet. (När jag ser en hare eller hjort distraheras min glädje i Herren dessvärre tillsvidare av rädslan för fästingar.)
Jag avslutar med slutbönen på minnesdagen för S:ta Marta, S:ta Maria och S:t Lasaros, för den tycker jag passar ganska bra precis alla dagar:
Gud, din Son kallade Lasaros åter till livet och försmådde inte Martas gästfrihet. Låt ingen av oss försumma att tjäna Kristus i dem vi möter och som Maria sitta vid hans fötter och hämta näring i hans ord.
Amen!
I Helsingfors stift firas S:ta Marta, S:ta Maria och S:t Lasaros 28.7, medan Stockholms katolska stift firar dem redan i dag, eftersom man firar S:t Botvid imorgon. I båda stiften firas S:t Olav den 29 juli, då resten av den katolska världen firar syskonen i Betania. (Om du läser det här 27.7 finns hela citatet från S:t Bernhard under LG på Oblatmissionärernas webbplats, i annat fall hittar du den i band III av Timmarnas liturgi – som i Finland finns att få via Katolinen kirjakauppa.)