Helgon är förebilder och vägmärken
Ett inlägg om barn och helgon. Eller helgon och barn. Eller kanske mest om varför vi behöver helgon, oberoende av ålder.
Här i Norden känns det ibland att det är svårt att få folk att fatta det där med helgon.
Därför är jag så glad att det finns människor som Meg Hunter-Kilmer, som gör det hela begripligt och konkret. (Jag kommer i det här inlägget att citera henne ganska mycket och i samtliga fall är originaltexten på engelska och den svenska översättningen av mig.)
Ta den helige Martin de Porres, en dominikanbroder som blev helgonförklarad av helige Johannes XXIII på 1960-talet. I stället för att börja jamsa om att han levde i slutet av 1500- och början av 1600-talet och utmärkte sig genom att hjälpa fattiga och sjuka i Peru tar Meg Hunter-Kilmer i ett inlägg på FB och Instagram häromåret fasta på hur barn reagerar när de hör henne läsa om broder Martin.
Jag läste ett utkast till historien om S:t Martin de Porres för en liten flicka och hon avbröt mig: “Om hans föräldrar inte var gifta, hur kunde han bli till då?” Eftersom det inte är min uppgift att ta det snacket svarade jag (helt sanningsenligt) “Jag vet inte exakt” och gick vidare. Senare föreslog hennes mamma att jag skulle stryka den biten för att undvika en sån pinsamhet.
Men Meg Hunter-Kilmer konstaterar att hon inte skrev sin bok om helgon1 “bara för de barn som aldrig har träffat någon vars föräldrar inte är gifta” (i synnerhet här i Norden skulle det vara en väldigt liten målgrupp), utan för alla som känner sig osedda eller som känner att de inte har de kvalifikationer som krävs för helighet - “för vartenda barn, egentligen, och varenda vuxen”.
Jag läste berättelsen om broder Martin i en skola i somras och när jag nämnde att hans föräldrar inte var gifta var det en pojke som slängde upp armen och glädjestrålande förkunnade “MINA föräldrar var aldrig gifta!!” Det han ville säga mig var att han var precis som S:t Martin, och det var han glad åt.
Det är i helgonens mänsklighet vi kommer nära inpå dem. Det är i Petrus förnekelse jag kan känna igen mig själv. Det är i hans sorg efter att hanen gal som jag kan ta sats för en god bikt.
Helgonen visar att Gud ser oss
Meg Hunter-Kilmer vittnar om barnet som frågade efter ett helgon som inte hade någon pappa (och nämner saliga Francisca de Paula de Jesus), om pojken som frågade efter ett helgon som genomgått amputation (och som flämtade till när hon bjöd på tre sådana) och alla de många barn som frågat efter helgon med frånskilda föräldrar (saliga Marie-Clémentine Anuarite Nengapeta).
Meg Hunter Kilmer fortsätter:
De här barnen såg sig själva i helgonen och visste att det var möjligt för dem också att bli helgon. De visste att de var älskade. Det är det helgon gör. De visar oss att Gud ser oss och älskar oss, precis som Han älskar dem.
Helige Martin de Porres är fantastisk på grund av sitt otroligt generösa hjärta. Han är fantastisk på grund av sina under. Men det allra vackraste med honom är hur han får folk att känna sig sedda. Han var det första svarta helgonet från Amerika, han var son till ett ogift par, han blev avvisad av sin far, han var en katolik som upplevde rasism inom kyrkan - och det är det som får så många av oss att känna oss sedda, precis som han i sin egen tid såg dem som var fattiga och förslavade och sjuka och rörelsehindrade och avvisade och oälskade.
I vår tid och i alla tider har vi behövt bli påminda om alla dem som har gått före oss och som har vandrat i Guds nåd, tillsammans med honom på sin väg. Alla som inte släppte taget. Eller som släppte taget och sedan hade förstånd att greppa Honom igen.
Som hade förstånd att vända sig om och säga: Du, Gud, jag behöver hjälp nu! Det här klarar jag inte på egen hand.
Alla som har tagit fasta på att man får dua Gud till och med på franska.
Alla som har haft en djup insikt om att Gud inte är den som gör en avkastningskalkyl och bedömer att det inte är värt besväret att ge sig av efter det där borttappade fåret när han har 99 kvar, utan att han alltid, alltid, alltid ställer upp för dig. Och mig.
Alla de där som nu vet.
Alla som är som du och jag, men som redan har nått fram.
En unik person, älskad av Gud
I sin senaste bok, A Year in the Word, skriver Meg Hunter-Kilmer att vi inte ska hoppa över stamträden i Gamla testamentet trots att de kan verka tradiga.
Henok fick en son, Irad, och Irad blev far till Mechujael, Mechujael blev far till Metushael och Metushael blev far till Lemek. (1 Mos 4:18)
“Fast många av de här uppräkningarna består av människor som vi inte vet någonting alls om, så är det faktum att vi läser de namnen, att vi minns deras existens, en påminnelse om att vi är betydelsefulla.”
Hunter-Kilmer påminner om att vart och ett av de där namnen representerar en unik person, älskad av Gud. Uppräkningen finns inte där i Bibeln för att israeliterna var så glada i släktforskning, utan för att Anden ska kunna säga till oss att varje person är betydelsefull.
“Du är betydelsefull. När du känner dig oviktig ser Gud dig och är glad över dig.”
Alla våra vägar ser olika ut, våra utmaningar är olika och våra svagheter likaså, men Meg Hunter-Kilmer och alla helgon påminner oss om att vår styrka är den samma: Guds oändliga och obändiga kärlek och omsorg om oss.
Välsignad Alla helgons fest!
Läs också…
Det är inte första gången jag citerar Meg Hunter-Kilmer:
Och jag har förstås skrivit om Alla helgons fest tidigare också:
Och så har jag skrivit om diverse helgon, bland annat här:
Du kan också botanisera i arkivet och se om du hittar något annat intressant:
Den bok om helgon Meg Hunter-Kilmer skriver om här är Saints Around the World, en barnvänlig bok. Sedan dess har hon gett ut en helgonbok till, för vuxna. Den heter Pray for Us: 75 Saints Who Sinned, Suffered, and Struggled on Their Way to Holiness.