Godhet och trofasthet möts
Alla vägar bär till Rom, heter det, men att helige Franciskus och helige Dominicus träffades i 1200-talets Rom gör mig glad.
I dag är det kanelbullens dag, men framför allt är det den dag då kyrkan minns Guds lille fattige.
I dag tänker jag av någon anledning speciellt på Guds försyn i att två av det tidiga 1200-talets stora helgon träffades. Den helige Dominicus av Guzman (1170-1221), grundare av den predikarorden som till vardags kallas för dominikanerna, och den helige Franciskus av Assisi (c. 1181-1226), grundare av Ordo Fratres Minores, till vardags gråbröderna eller franciskanerna.
I den dominikanska traditionen heter det att den helige Dominicus drömde om två personer som tjänade Kristus. I den ena figuren kände han igen sig själv, den andra var för honom okänd - men han träffade honom följande dag i en av Roms kyrkor.
De ordnar som de lämnade efter sig hedrar därför varandras grundare. Så i dag är det fest inte bara i alla franciskankonvent och -gemenskaper, utan också bland alla dominikaner.
Och jag sitter och tänker på att det var mycket som hände då, i det tidiga 1200-talet. 1215 undertecknar Johan utan Land Magna Charta i England. 1216 godkänner påven dominikanorden. Dominicus dör 1221 och lämnar efter sig en demokratisk orden som själv väljer sina ledare. År 1223 städfästs även franciskanorden av påven. Samma år, heter det, ställer den helige Franciskus upp den första julkrubban för att markera minnet av Jesu födelse. År 1226 dör Franciskus och bara tre år senare blir han helgonförklarad. År 1234 kanoniseras den helige Dominicus (därav dominikanerskämtet om att många med sin pinkod hedrar deras ordens grundare).
Som barn tänkte jag att historia var sådant som hade hänt förr. Den tanken fick en törn år 1986 i samband med kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, för det tyckte jag var en Stor Händelse i ett europeiskt perspektiv. Sen föll muren hösten 1989 och det var Historia på riktigt hur jag än tänkte på det. År 2001 följde 9/11 och världen förändrades igen.
När jag tittar bakåt nu tänker jag att det har varit idel historia sedan dess. Det beror förstås på att det jag upplevde som något slags paus i historien, 1970-talet och början av 1980-talet, var min barndom. Det var ingen paus, det passade bara inte in i en kurs i historia som täcker tiden från romarriket till industrialiseringen, om vi säger så. I dagens böcker tar verkligenheten förstås inte slut med kalla krigets början.
I verkligheten är allt historia.
Men den tid vi lever i just nu har direkt tjockt av den varan.
Samtidigt är det också i dag som den psalmvers general Löwenhielm citerar i Babettes gästabud går i uppfyllelse:
Godhet och trofasthet möts,
fred och rättvisa omfamnar varandra (Ps 85:11)
Det tänkte jag på i söndags, efter den gudomliga liturgin som firades i ekumenisk anda av fader Kalevi Kasala och fader Harry Fagerlund i Karis lutherska församlingshem. Vid kyrkkaffet satt jag vid samma bord som en ung kvinna från Ukraina. Hon och hennes mamma hade flytt till Finland för att hennes äldre syster redan tidigare av helt andra anledningar hade flyttat till Ekenäs.
Mitt möte med henne var inte som mötet mellan Franciskus och Dominicus i Rom för drygt 800 år sedan, men det är i godhet och trofasthet vi ska mötas, det är vi som ska göra att fred och rättvisa omfamnar varandra.
För historien, den gör vi nu.
Jag avslutar med ett citat av den helige Franciskus:
Hur saliga och välsignade är inte de som älskar Gud och handlar så som Herren själv säger i evangeliet: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och din medmänniska såsom dig själv. Låt oss alltså älska Gud och tillbedja honom med rent hjärta och rent sinne, ty detta önskade han själv mer än allt annat, då han sade: Sanna tillbedjare skall tillbedja Fadern i ande och sanning. Ty alla som tillber honom, bör tillbedja honom i sanningens ande. Och låt oss vända oss till honom i sånger och böner dag och natt och säga Fader vår som är i himlen, ty vi måste alltid bedja och inte upphöra därmed.
- Ur ett brev av Franciskus av Assisi till alla troende