Tack, Sture!
Om jag har varit en påhittig, rolig och intressant faster och gudmor och barnvakt åt andras barn så är det bland annat tack vare det goda exempel Sture gav.
Mina första minnen av Sture är av en vuxen som tog barn på allvar. Inte som en av de där vuxna som man bara såg benen av när de stod och talade något tråkigt med mamma eller pappa. En vuxen som mötte ens blick. Och oj så mycket värme och humor det fanns i den blicken. Men det var en utmaning också. Man skulle inte göra sig dummare än man var. Det gällde att hänga med. Att ta lyra på hans fina one-liners. Och på de långa och utförliga tankarna också, för den delen. Så mycket kunskap och så många erfarenheter.
När jag nåddes av dödsbudet var det av någon anledning monopolbrädet jag såg framför mig. Det gamla, svenska. Norrmalmstorg med stjärnor på, Narvavägen med rutmönster på orange botten och Västerlånggatan med det fulaste mönstret. Brädet från barndomen som sedan ersattes med ett finskt Monopol med tråkigt enfärgade gator och det ologiska i att Skillnaden var dyrast och Högbergsgatan billigast.
Med Sture spelade vi den gamla svenska versionen. Och det är mig en evig glädje att tänka på de historier han hittade på när han vände på ett Chans- eller Allmänning-kort och läste ”Felräkning i banken till er favör, inkassera kr. 200” eller ”Ni har vunnit andra pris i en skönhetstävling, inkassera 200 kr”. Allra bäst var det ändå om Sture uppmanades att betala en sjukhusräkning, då bjöd han på alla de krämpor en påhittad gammal släkting hade drabbats av och behövt vård för.
På senare år var det inte ofta vi träffades. En lunch i något sammanhang, en lycklig tillfällighet som gjorde att vi råkades – och som fick mig att titta efter honom på det stället många, många gånger senare, dessvärre alltid förgäves – och så det som blev den sista gången, en middag hos pappa.
Oändligt påhittig, oändligt rolig och oändligt intressant. Nu oändligt saknad.
Men jag vet att om jag har varit en påhittig, rolig och eventuellt också intressant faster och gudmor och barnvakt åt andras barn så är det bland annat tack vare det goda exempel Sture gav.
Requiescat in pace.
Texten ovan skrev jag efter att jag hade nåtts av beskedet att Sture hade gått ur tiden. Jag lägger ut den på bloggen för att markera avskedsstunden i Gamla kapellet 26.2.2020. Bilden ovan är från Gamla kapellet.
Det var för övrigt en av de roligaste begravningar jag har varit med på. Tack alla som bjöd på fina minnen!