Symeon och Hanna - och himmelsk dimissionsdag
Idag firar vi Kristi himmelsfärdsdag, men innan jag skriver några ord om det vill jag återgå till gårdagen. Då fick jag nämligen tillfälle att be rosenkransen i S:ta Katarina kyrka här i Karis.
Häromdagen talade jag i telefon med Marja-Sisko, som är församlingsmästare i Karis-Pojo lutherska församling, och vi uttryckte vår gemensamma sorg över allt det vi inte kan göra på grund av coronan. Hon konstaterade att hon ändå har det lättare än många andra, eftersom hon alltid kan komma till kyrkan för att be. Jag berättade att jag gärna har gått mina promenader så att jag har gått till kyrkan och då sa Marja-Sisko att hon gärna öppnar kyrkan för bön bara man kommer överens om det på förhand.
Igår passade sedan våra tidtabeller ihop och klockan 13 steg jag glädjestrålande in i kyrkan, ganska exakt en månad efter att jag senast gick i mässan där. Mässa var det ju inte den här gången, men som jag skrev häromdagen så saknar man även kyrkorummet i dessa dagar. Därför kändes samtalet med Marja-Sisko som ett bönesvar: Jag må ha långt till S:ta Maria, min församlingskyrka i Helsingfors, men S:ta Katarina finns kvar på promenadavstånd och väntar.
Och väntar.
Det ordet passade speciellt bra igår, för av någon anledning kom jag mig att be den glädjerika rosenkransens hemligheter igår i stället för den ärorika, fast det var onsdag - kanske för att jag var så strålande glad och för att den ärorika ju passar allra bäst idag när det är himmelsfärdsdag.
Hur som helst var det alltså den glädjerika rosenkransen jag bad i S:ta Katarina.
När jag kom till det fjärde mysteriet, Frambärandet i templet, träffade Symeons och Hannas väntan mig på ett nytt sätt. Coronan gör ju det, lyfter fram mycket som har varit fördolt. Jag med mitt dåliga tålamod har kanske inte brytt mig om just det mysteriet speciellt. Jag har helt enkelt inte läst den delen av Lukasevangeliet (Luk 2:25-38) med hjärtat förut. För där ligger fokus trots allt på att deras väntan får sin uppfyllelse. Allt blir bra för Symeon och Hanna, ju.
Men i coronan hittar jag plötsligt medaljens baksida. All den där väntan. År efter år efter år av väntan. Om Hanna heter det ju att hon som ung hade "varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal". Hur jag än räknar blir det mer än 50 år som hon aldrig vek från templet "utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön".
Det - och det "nya normala" som det talas så mycket om - är en skrämmande tanke. Att vi ska tvingas sluta vara bortskämda med sakrament och vara mera som Symeon och Hanna.
Men sen kommer ju det femte mysteriet, det femte av rosenkransens glädjerika hemligheter: Josef och Maria finner Jesus i templet.
Efter oro och sorg kommer glädje. Precis som Symeon och Hanna får jubla efter sina långa år av väntan får Josef och Maria uppleva lättnaden och glädjen i att deras älskade pojke är välbehållen. För första gången tänker jag också på hur hemskt det måste ha varit att ens ett ögonblick tro att man har tappat bort den uppgift man har fått av Gud. Vad kan Josef ha tänkt på vägen tillbaka till Jerusalem? Stackars karl! Och vilken oändlig glädje och lättnad när det visar sig att allt slutar väl, oberoende av hur mörkt det såg ut innan!
Och det får mig att nu när det är sent i maj och skolorna i Finland går mot sommarlov - efter en väldigt annorlunda vår - tänka på att himmelsfärdsdagen är som en himmelsk dimissionsdag. (Ja, jag vet att dimittera inte längre används i Sverige, men det är ett bra ord. Läs på här, svenska vänner, så förstår ni vad jag som finlandssvensk försöker säga.) Jesus är sann Gud och sann människa - och för människan i honom måste det ha varit en stor lättnad när det blev himmelsfärdsdags. Så skönt för honom också att ha klarat av den uppgift han fick av Fadern.
Välsignad himmelsfärdsdag!
EDIT: Jag skrev texten ovan före mässan, men lägger nu till en bild från dagens högmässa i S:ta Maria. Mässan firades på finska och latin av pater Stanislaw Szymajda SCJ med förstärkning på orgelläktaren. T.ex. Fader vår bads på latin: klicka här för att höra en ljudupptagning av bönen.