Häromdagen vaknade jag tidigt, men hade förstånd att be om nåden att få sova ostört, så jag vaknade på nytt först efter kl. 9 - med orden "St Alphonsus Liguori" i huvudet. S:t Alfons? Inga klockor ringde, utom att jag visste att det fanns ett helgon som hette så. Jag googlade honom på telefonen och fick veta att han var kyrkolärare. Inget light-helgon, med andra ord, utan någon som har något att komma med.
En snabbtitt på en biografi: Jaha, helige Alfonso dei Liguori var ett italienskt helgon som levde största delen av sitt liv på 1700-talet. Han var präst och biskop och grundare av Redemptoristorden. Lite klokare blev jag alltså, men jag var fortfarande undrande. Jag insåg ändå att jag hade sett namnet i skrift nyligen, men hade ingen förnimmelse av att han mer än nämndes. Det kändes vagt som att jag visste att jag borde veta mer, men jag hade ingen aning ändå. Så jag googlade vidare och hittade det här citatet hos församlingen St Alphonsus Liguori i amerikanska Illinois:
"Vår Frälsare säger: Om du inte har mottagit de nådegåvor som du efterlängtar ska du inte klaga till mig, utan inse att felet ligger i dig själv, eftersom du inte bett mig om dem."
"Our Savior says, if you have not received the graces that you desire, do not complain to me, but blame yourself, because you have neglected to seek them from me."
-St Alphonsus Liguori
Den satt.
Följande citat träffade också mitt i prick:
"Inse att du kan få ut mer av en halv timme av bön framför det Allraheligaste Sakramentet än av allt annat du gör under dagen."
Så som jag har längtat efter att kunna be inför tabernaklet igen kan jag ju inte annat än hålla med den gode S:t Alfons på den punkten.
Det här är definitivt ett helgon jag vill lära känna bättre - och nu i coronatider har man ju tid för sådana studier. Han passar också speciellt bra i maj, när vi markerar Jungfru Marias månad, eftersom han uppmuntrade till daglig rosenkransbön.
Idag har jag dessutom hittat var jag nyligen såg en hänvisning till namnet Alphonsus Liguori - jag utgick ifrån att det var en bok på engelska eftersom jag mindes namnet i dess engelska språkdräkt och det hade jag rätt i: Dan Burke nämner S:t Alfons tillsammans med S:ta Teresa av Avila (aldrig ett dåligt sällskap) i den lilla bok om andlig kamp som jag läste häromdagen. Burke konstaterar att de två kyrkolärarna förespråkar daglig inre bön för att föra oss närmare Kristus och att båda ser bönen som ett villkor för frälsning.
Här är ytterligare ett citat från S:t Alfons (i min egen översättning från engelska, inte originalitalienska) som jag hittade på Redemptoristernas webbplats:
"Eftersom jag har observerat att bönens absoluta nödvändighet lyfts fram på så många ställen i såväl Gamla som Nya Testamentet har jag gjort det till en regel att i alla våra missioner införa en predikan om bönen; och jag säger, och jag upprepar, och det kommer jag att fortsätta att upprepa så länge jag lever, att hela vår frälsning är beroende av bönen [...] Ty om du ber är din frälsning tryggad."
Att bönen räcker till och ger de nådegåvor vi ber om är trösterikt när vi lever i coronans skugga och inte fritt kan välja hur vi lever ut vår tro. Regeringen meddelade visserligen igår att vi från och med den första juni igen tillåts samlas i grupper på upp till 50, vilket ger större möjligheter för offentliga mässor, även om söndagsplikten omöjligt kan återinföras med en sådan begränsning i kraft. Men ingenting kan hindra oss från att be.
Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas, heter det i Matteus 7:7. Så det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta med bönelivet. Och jag ska fortsätta bekanta mig med S:t Alfons, som jag nog tycker han kunde heta på svenska, precis som på norska.
Bilden är tagen vid Lillsjön i Karis på en promenad dagen innan jag vaknade med S:t Alfons i tankarna.