"Problem med att konstruera indikatorer för det goda"
Det min morfar skrev i Chicago på 1950-talet får mig att tänka att världen har ett stort behov av att riktigt vassa hjärnor tänker mindre på ekonomisk vinning och mer på det goda.
Den 14 februari är min morfars födelsedag. Han skulle ha fyllt 109 år idag. Jag var elva år när han dog, men jag minns honom med värme och vi talar ofta om honom i familjen. Det gjorde vi till exempel när jag hälsade på min kusin i Paris i januari. Men häromdagen fick jag en mer konkret och överraskande hälsning - på sätt och vis från morfar själv - i form av en e-post med länkar till några texter han skrev vid University of Chicago på 1950-talet.
Min morfar var professor i statistik vid Helsingfors universitet. I hyllan har jag en tjock lunta med The Collected Scientific Papers of Leo Törnqvist och jag minns fortfarande hur viktigt det var för min morfar när den boken gavs ut. Jag minns högen med tjocka böcker på bordet hos mormor och morfar. Och att vi alla fick ett eget exemplar, även jag som var yngst bland barnbarnen.
Jag har tagit väl hand om den boken. Jag har till exempel inte slitit på den genom att läsa den i sängen. Eller någon annanstans heller, för den delen. Inte en enda av de vetenskapliga artiklarna har jag plöjt igenom. Men jag har bläddrat i den ibland, förundrad över kunskap som jag inte har. Jag vet precis var den står i hyllan och jag är stolt över den för att morfar själv var stolt.
Därför blev jag glad när jag fick höra att en nu levande statistiker hade hittat ett antal texter som inte alls ingår i den boken. Och ännu gladare blev jag när jag såg rubrikerna på morfars funderingar från det där året i Chicago då min mamma var fem år gammal och min mormor lärde sig engelska genom att läsa Agatha Christie. (Dem har jag också i bokhyllan, mormors deckare tryckta på uselt 50-talspapper, och dem har jag läst, varenda en.)
Länkarna jag fick gick till Cowles Commissions diskussionstexter i ekonomi och hade rubriker som The Problem of Constructing Indicators of Goodness (ung. Problemet med att konstruera indikatorer för det goda), The Best Can Be An Enemy of the Good (Det bästa kan vara det godas fiende) och Decision-making in a Non-Neutral World (Beslutsfattande i en icke-neutral värld).
Det fanns några till under rubriken matematik också. Och jag tänker på hur roligt det måste ha varit för morfar att få vässa sin hjärna mot andras i ett klimat där man uppmuntrades att på det här sättet "halvpublicera" diskussionstexter som alla börjar med samma varning att man ska tala med skribenten innan man hänvisar till de här halvfärdiga tankarna i en vetenskaplig artikel. Det var långt till ett inskränkt revirtänkande i 50-talets Chicago.
Jag fastnar vid en fotnot i en av morfars diskussionstexter i matematik, daterad i augusti 1953. En viss T.C. Koopmans konstaterar att han har sammanställt texten under tidspress eftersom Mr. Törnqvist står i beråd att återvända till Finland. Jag tänker på min mamma, 5 år gammal, som har slutat öva de främmande orden i badet och har börjat tala flytande engelska. Jag googlar “Cowles Commission” och får veta att samme T.C. Koopmans år 1975, när jag i min tur var 4 år gammal, mottog Nobelpriset i ekonomi. Jag minns det förstås inte, men det måste ha gjort min morfar glad.
Jag tänker på generationer och det som binder oss samman; släkt, vänner och kolleger. Och jag tänker på att världen har ett stort behov av att riktigt vassa hjärnor tillsammans och i ett fruktbart samarbete tänker mindre på ekonomisk vinning och mer på hur vi kan se till att göra gott och rätt.
År 1980, bara några år före sin död, avslutade morfar en text* med att konstatera att vi borde ha samma attityd till miljöproblem som till vilken fiende som helst som redan har gått ut i krig mot oss: det gäller att mobilisera tillräckligt med hjärnkapacitet för att hitta en effektiv strategi för att minska utsläppen.
The attitude towards environmental problems should, I think, be the same as against an enemy, who has already started a war against every being on the earth; a mobilization of enough brainpower for finding an efficient strategy for pollution abatement is needed.
Leo Törnqvist (1980)
Det har gått 40 år sedan dess. Och jag tror alltså inte att min morfar var speciellt profetisk. Jag vet ju av egen erfarenhet att alla som gick i skola i Finland på 1980-talet läste om växthuseffekten och klimatet. Kanske det är dags att sluta leta efter den optimala lösningen och i stället fatta tillräckligt många nästan optimala beslut för att faktiskt få något gjort. Lite som morfar rekommenderar i den del av diskussionsartikeln om att det bästa kan vara det godas fiende som jag kunde ta till mig.
* Citatet The attitude towards environmental problems... ovan är ur en text med rubriken Some remarks about pertinent problems in decision-making with special attention to pollution abatement som jag inte har sett publicerad men som i det exemplar som finns i en mapp hos min mamma har anteckningen "OECD" på.
Samtliga bilder är skärmdumpar av Cowles Commission Discussion Paper-texter från webbplatsen cowles.yale.edu. Cowles Commission (idag Cowles Foundation) flyttade från University of Chicago till Yale University år 1955, två år efter att min morfar återvände till Finland.