Om Guds blodgrupp och andra funderingar
Läs min senaste radioandakt eller lyssna på den via Yle Arenan om du är i Finland.
Under coronan har jag ofta valt att följa med mässan i St Eugene’s Cathedral i Derry i Nordirland på söndag morgon. Den första mässan där firas nämligen klockan 7 lokal tid, vilket är klockan 9 finsk tid, så det passar mig bra. Den där tidiga mässan är det som kallas en stilla mässa, det vill säga en mässa utan krusiduller. Ingen sång, ingen musik, bara en präst som firar mässan rakt upp och ner. Inte ens en predikan, fast det är söndag.
Det påminner mig om vardagsmässorna i S:t Henrikskatedralen i Helsingfors på 1990-talet. Idag är det ofta lite sång till och med i samband med en morgon- eller kvällsmässa, men kanske prästerna var mindre musikaliska då, åren före och efter att jag blev upptagen i katolska kyrkan, eller så var det bara det att församlingen var mindre och därmed hade mindre resurser.
Jag heter Sara Torvalds och du lyssnar till Andrum.
Den katolska kyrka jag växte in i präglades alltså av att mässorna ofta var avskalade på vardagarna, vilken orsaken än var. Det gör att det känns bekant och hemvant att delta i den tidiga mässan i St Eugene’s Cathedral. Då ligger fokus tydligt på det som är viktigt i en katolsk mässa, alltså nattvarden. Eller eukaristin, kommunionen, Kristi offermåltid, Kristi kropp och blod.
Kärt barn har många namn.
I slutet av mässan ber prästen några helgon om förbön. Jungfru Maria, förstås, för hon är Guds moder, och S:t Eugene, ett lokalt irländskt helgon från 500-talet, eftersom katedralen är tillägnad honom. Men det sista namnet i den lilla litanian är en nykomling. Blessed Carlo Acutis, säger prästen med sin härliga irländska accent.
Blessed kan man översätta med välsignad, men i det här sammanhanget är ”salig” den rätta översättningen, eftersom unge Carlo Acutis blev saligförklarad i Assisi i oktober 2020 och det var först efter det som man så där officiellt har kunnat be honom om förbön i samband med mässan.
Carlo Acutis var bara 15 år när han dog i leukemi den 12 oktober 2006 och hans minne firas nu i kyrkan på årsdagen av hans död. Det var förstås inte leukemin i sig som gjorde att han blev saligförklarad, utan hans exemplariska kärlek till eukaristin och att han i både liv och död tydligt visade att hans fokus var på Kristus. Han var intresserad av datorer, men även i det intresset syntes hans kärlek till Kristus. Från att han var elva år arbetade han nämligen med en webbplats om eukaristiska mirakler, alltså under i samband med eukaristin, nattvarden.
Adressen till webbplatsen är miracolieucaristici.org.
Eukaristiska mirakel handlar i allmänhet om att hostian, det som har varit bröd men i mässan har förvandlats till Kristi kropp, börjar blöda. Man behöver inte tro på eukaristiska mirakel, ens som katolik, men jag tycker det att är fascinerande att man i flera fall har testat de fläckar som har uppstått i samband med de här händelserna. Svepeduken i Turin och svetteduken i Oviedo har också testats. De två tygerna har matchande fläckar av AB-positivt blod. Enligt uppgift har det också visat sig att blodet i samband med eukaristiska mirakler är AB-positivt blod. Det är en blodgrupp som uppskattningsvis fem procent av världens befolkning har, men det är också den blodgrupp som kan ta emot blod av alla blodgivare. Och det är ju på något sätt helt rätt att tänka sig att Guds Son till och med med sin blodgrupp signalerar att han vill ta emot oss alla. Så undra på att Carlo Acutis blev intresserad av eukaristiska mirakel.
”Ju mer vi mottar eukaristin, desto mer blir vi lika Jesus, så att vi får en försmak av himlen här på jorden”, skrev han på sin webbplats.
Salige Carlo Acutis, be för oss.
Klicka här för att läsa mer om salige Carlo Acutis
Klicka här för att läsa tidigare Andrum-andakter som jag har skrivit