Goda råd av Antonios Eremiten
Helige Antonios sade "Jag såg snarorna som fienden sprider i världen och jag stönade och sade: 'Vad kan klara sig igenom sådana snaror?' Då hörde jag en röst som svarade mig: 'Ödmjukhet'."
Efter att jag upptäckte ökenfadern Antonios Eremiten häromdagen har jag då och då läst ett citat till av honom. Ett som talade till mig lyder så här: "Den som smider en klump järn bestämmer sig först för vad han ska göra av den, en lie, ett svärd eller en yxa. Likaledes bör vi bestämma oss för vilken dygd vi vill utveckla, annars arbetar vi förgäves."
Antonios Eremiten levde på 200- och 300-talen. När illustrationen ovan blev till hade det gått tusen år sedan han levde och nu har det gått ytterligare 500 år till. Men i en handvändning har jag något gemensamt med en illustratör som jobbade åt Filip den gode, hertig av Burgund på 1400-talet, genom ett helgon som kämpade med frestelser i Egypten.
Den som smider en klump järn bestämmer sig först för vad han ska göra av den, en lie, ett svärd eller en yxa. Likaledes bör vi bestämma oss för vilken dygd vi vill utveckla, annars arbetar vi förgäves.
- Antonios Eremiten
Det känns som ett omodernt citat, kanske det är därför jag fastnar för det. Dygder är inte alls inne. Men samtidigt gör just det att det känns fräscht. Tanken på att träna dygder i stället för muskler, det inre i stället för det yttre.
Och kanske jag har alldeles fel när jag säger att dygder är ute. Kanske de precis nu är på väg tillbaka. För man kan väl nog säga att det en Greta Thunberg efterlyser hos vuxna beslutsfattare är klassiska dygder som måttfullhet, klokhet och rättrådighet. För att ta hand om skapelsen måste vi ta ansvar för både oss själva och varandra.
Min köttallergi gör mig tvungen att vara mer klimatsmart, mer ansvarstagande än jag vill vara. Men kanske precis så ansvarsfull som jag vill vilja vara. Och då är vi inne på det som Antonios Eremiten pekar på: att vår fria vilja också är avgörande för hur goda vi kan vara.
Jag brukar ganska lättsamt säga att jag varken fick tålamod eller ödmjukhet när dygderna delades ut. Men den helige Antonios vänder upp och ner på det. Det blir ju en utmaning i stället. Att ta den där klumpen av järn som är jag och hamra ut ett ödmjukt jag i stället. För i citaten jag hittar av honom på webben talar han faktiskt en hel del om just ödmjukhet.
Helige Antonios sade "Jag såg snarorna som fienden sprider i världen och jag stönade och sade: 'Vad kan klara sig igenom sådana snaror?' Då hörde jag en röst som svarade mig: 'Ödmjukhet'."