En dag med många böneämnen
Det finns mycket att be för, be om, be kring och då är det trösterikt att kunna luta sig tillbaka på kyrkans bön, tidegärden, som fortsätter sekel efter sekel.
Igår var jag i Helsingfors och mitt program tillät precis en snabbvisit i S:t Henrik för bön. Tack gode Gud för det! För böneämnen finns det ju nog gott om i dessa tider. Coronavirusets framfart och alla de som har drabbats av covid eller oroar sig för anhöriga som har covid och som de inte ens kan hälsa på. Att vaccineringen går så långsamt samtidigt som den så kallade brittiska varianten av viruset sprids även här i Nyland. Och vaccinmotståndarna som behöver våra förböner, så att de hittar ut ur sina "kaninhål" (dem kan man lära sig mer om i den uppmärksammade SVT-dokumentären Vaccinkrigarna). Idag läser jag dessutom att miljoner hotas av svält i Tigray i Etiopien på grund av det pågående - och nästan bortglömda - kriget där.
Häromdagen berättade jag att jag valde en webbmässa i katedralen Vancouver eftersom jag varit i den kyrkan på riktigt. Idag påminner Facebook mig om att jag för två år sedan gick i mässan i den marianska helgedomen The Grotto i Portland, Oregon. Det får mig att ta en titt på The Grottos webbplats, men stormen som har gjort att släktingarna i Portland har varit utan el i flera dagar har förstås drabbat helgedomen också. Mässan streamas från klostret i stället för den helgedomens stora kyrka och parken är stängd på grund av fallna grenar och andra stormskador.
Det finns så mycket att be för, be om, be kring. Det känns - igen - trösterikt att kunna luta sig tillbaka på kyrkans bön, tidegärden, som fortsätter dag ut och dag in, sekel efter sekel, under och mellan katastrofer av olika slag och magnitud.
En annan påminnelse om att kyrkans bön fortsätter i ett annat tidsperspektiv än en människas liv är ett citat ur en katolsk bönbok som gavs ut på finska för över 70 år sedan.
Bönboken - med den enkla titeln Rukouskirja - har sammanställts av Monsignore Adolf Carling, i tiden kyrkoherde i S:t Henrik (fast på den tiden hette rödtegelkyrkan i Brunnsparken bara S:t Henrikskyrkan, inte ännu S:t Henriks katedral, eftersom Gulielmus Cobben var apostolisk vikarie då, inte biskop av Helsingfors än).
I inledningen konstaterar Monsignore Adolf Carling att vi genom nåd har blivit Guds barn. Därför, skriver han, får vi närma oss honom med samma förtroende som barn. Be och ni ska få.
Ja, Herre, vi ber: hör vår bön!
Förbönen i dagens Laudes:
Låt oss alltid och överallt tacka Kristus, vår Frälsare undan synd och död. Vi vänder oss till honom med vår bön:
R. Hjälp oss, Herre, med din nåd.
Låt oss bevara våra kroppar utan fläck
- så att den helige Ande kan bo i dem.
Lär oss att hela denna dag tjäna våra bröder
- och så göra din vilja.
Lär oss att söka det bröd som skänker evigt liv
- det som du ensam kan ge oss.
Låt din Moder, hon som är syndarnas tillflykt, be för oss
- att du gör oss fria från alla våra synder.
Det är enkelt att prenumerera på den här bloggen. Fyll i din e-post i rutan: